Jag har så mycket tankar, så mycket funderingar..
Orosmoln som samlas och helt plötsligt slår det blixtar.
Jag är otålig, vill ha en remissbekräftelse, hoppas det kommer på fredag.
Jag längtar så mycket, så otroligt mycket.
Känner mig så besviken på dig. Jag trodde jag kände dig, och
ja, det värsta är att jag inser att jag gör det och att du inte är bättre än såhär.
I det längsta så har jag trott att du ska ändra dig, blir bättre. Har trott att jag inte känt dig, men insåg att det är ju precis det jag gör. Känner dig. Du har alltid varit såhär mitt hjärta. Från första stund. Jag har älskat dig så innerligt. I varje del av mitt hjärta har du funnits. I så många år. Jag tror inte du vet. Du säger att du vet, men jag tror inte du gör det. Tror inte du förstår. Tror inte du vet vad riktig kärlek är.
Det är inte längre på dina villkor, och även om du aldrig kan ersättas så vill jag åtminstonde ge någon annan chansen att ta din plats, för du är inte längre värd den, inte ens som vän.
För många tårar, för mycket sorg, för många bråk, för många besvikelser.
Nu är det nog.
Skönt. Sorligt.
Ambivalens.

"Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i

Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att måste ta steget ur vår sista dans

Älskling hör på, jag tar steget ur vår sista dans"



Nåväl.
Indo snarkade just till jättehögt. Jag som var lite deppig började skratta. Mitt hjärtegryn, han gör mig lycklig i hela kroppen även om han idag har varit plågsamt jobbig. Han väger iaf ca 10kg, det kanske jag sa i tidigare inlägg men iaf..
Rasta ju honom sista gången typ 1 inatt, vilket gjorde att jag ställde klockan först på 8. Brukar räkna ca 7-8h på natten. Väckarklockan ringde, jag vände mig om, och där låg han.. heeeeeeeeelt utslagen, jag putta honom och sa, indo nu ska vi upp.
Ingen reaktion. tillslut lyfte han på huvudet, tittade på mig ungefär som att "vafan vill du din galna kärring, ser du inte att jag sover" och sen la han ner huvudet demonstrativt igen. haha <3

Vi gick väl upp vid halv 10, och då var det full rulle istället. Ingen mat vill han ha och sjövild var han. Bet och skällde. Spelade ingen roll att vi gick ut, lekte och så vidare..
Tog väskan och åkte till mor och far, behövde ändå lämna honom för att kunna åka iväg och handla mat.. hur gör ni andra som är själva med valpen?
Kan ju inte ens springa ner till ica och handla lite, har inte börjat ensamträna honom än..

Köpte en neonrosa spårlina på 15m.. och ett sele..
Jag vågar ju inte, som jag skrev i tidigare inlägg ha honom lös i skogen, eftersom det inte direkt är några urskogar där jag bor.. plus han är så otroligt modig och framåt och envis att han drar om han hittar nåt kul ;)
Ska öva med det sen på helgerna när jag har möjlighet att vara ute i ljuset, kommer bli bra..

Vart så förvånad idag, satt hos mamma och pappa i deras fotölj med fötterna på fotpuffen.. vips så hade jag en hund i mitt knä. Sen balanserade han på mina ben fram och tillbaka. Han hoppar så högt! och är jätteduktig på att balansera. Kryper in i alla hål som han hittar.. Till och med mamma sa idag att hon tror han kommer passa perfekt med agility :D

Nu ligger han och sover, kl är 23.25 och jag borde sova.. ska jobba imorgon. Är så trött.. alltså inte sovtrött utan slut i hjärta och själ..
Ska släpa upp honom nu så vi kan kissa sista gången så jag kan sova sen..
Hoppas n i mår bra!


kärlek