Nu kan jag berätta mina "spännande" nyheter iaf. Jag är med valp!!
Indo, han kommer snart. Han är en australian shepherd valp, är trefärgad röd vit och beige och världens finaste hund!
Just nu snurrar tankarna runt runt runt. Hur ska allt gå? hur kommer det funka på jobbet? med mina klienter? Hur mycket jag än tagit reda på känns det fortfarande som att det är så mycket jag inte vet. Även om jag VET att det löser sig är jag väldigt nervös. Jag har en tanke på att träna honom ganska hårt min lilla sötnos för att sedan kunna tävla med honom.
Som ni märker älskar jag att ha nya saker att ta mig för, men av allt jag gjort är detta mitt bästa val. Jag orkar inte längre festa, mår dåligt av den höga musiken, är trött vid tolvslaget och kräsen vad det gäller tjejer. (hej kärring!)
och har ääääntligen ett jobb som jag kommer kunna ta med min Indo till. Mamma kommer även vara dagmatte.
Jag hoppas killer är snäll mot Indo, han har trots allt bara träffat en vuxen hund under de åren jag haft honom, och då var han _inte_ glad. Haha. Men det löser sig nog. *håller tummarna*
Buren hemma står iordning redan, med en rosa matta, zebrafiltar och kuddar. Allt är så fint! Var och shoppade hundsaker med mamma i helgen med. Så mycket som ska köpas. Koppel, halsband, borste, godis av olika sorter, ben, leksaker, kompostgaller, visselpipa och så vidare :D
Varför det vart så fort bestämt att jag skulle skaffa Indo var för att efter att ha letat igenom väldigt väldigt många kennlar hittade jag ÄNTLIGEN en som jag fastnade för. Stjernborgens kennel. Jag ringde Carina och pratade med henne i 40minuter!!
Helt otrolig människa. Jag förklarade precis hur allt låg till för mig, mina tankar, mina funderingar och hon besvarade allt hon kunde med en stor portion tålamod.
Jag och mamma åkte och hälsade på henne och jag sa direkt att jag ville ha en av hennes valpar. Jag hade en föreställning om hur jag ville att valpen skulle se ut, men när indo skuttade fram till mig lite groggy efter att ha sovit och helt lugn och cool men ändå en liten spillevink så kände jag att det här är MIN hund. Ingen annans. Den helgen vart det mycket mycket funderande. Carina planerar nämligen inte sin nästa kull fören 2010, och jag ville inte vänta så länge. Jag och mamma pratade fram och tillbaka, jag pratade med min chef och mina kollegor på jobbet och sen ringde jag Carina. Höll tummarna och hoppades att lillplutten skulle finnas kvar, och det fanns han! Jag och mamma hälsade på honom en gång till. Sedan fyllde jag år emellan och lägenheten vart klar.
I onsdags var jag och Jennipher där och hälsade på. För er som inte vet vem Jennipher är så är hon en otrolig tjej som har två vovvar själv. Den ena är en aussie. henne trakasserar jag nästan både dag och natt med tusentals frågor.
Ikväll var jag på julbord med jobbet men jag kan inte slita tankarna från Indo. Jag vill ha hem honom nu, han är ju min min min. Och ska vara här hos mig nu.
Får vänta ett litet tag till :)
Hoppas inte Carina bryr sig om att jag snodde en bild från hennes hemsida på indo.
Kärlek. /Ammi
